Livsmedelsinspektören Klaus Karlsson börjar med att ta på sig en vit rock. Med blåa skoskydd och en termometer i högsta hugg går han sedan runt i lokalen.

Martina von Schwerin, butiksansvarig, följer efter och svarar på alla frågor.

Håller frysen rätt temperatur? Har alla matförpackningar innehållsförteckning? Hur är det med hållbarheten?

Martina von Schwerin har koll på allt.

– Vi har precis skickat iväg en räksmörgås, men inte fått svar än, säger hon om hållbarhetskontrollen.

I taket hänger tre lufttorkade skinkor som rekvisita. Dem behöver livsmedelsinspektören inte ägna tid åt.

– Man kan tycka att det ser bisarrt ut men det är helt okej. Skinkorna är saltade och torkade och det pågår ingen som helst mikrobiologisk aktivitet där, säger Klaus Karlsson.

Lokalen är ny och välstädad, en livsmedelsinspektörs dröm. Klaus Karlsson är klar redan efter tjugo minuter.

Martina von Schwerin är också nöjd.

– Det är bra att de kommer och inspekterar. Det är för kundens trygghet. Men varför finns det inte smileys som i Danmark, undrar hon.

I Danmark får godkända butiker ett klistermärke att sätta på dörren. Klaus Karlsson förklarar att det är kommunen som är tillsynsmyndighet och att det skulle behövas rikstäckande regler om systemet med smileys skulle fungera.

– Men det går alldeles utmärkt att hänga upp vår kontrollrapport synligt, säger Klaus Karlsson.

Det finns fyra livsmedelsinspektörer i Lunds kommun.

– Vi ansvarar för lite mer än 200 ställen var.

Det kan vara stor skillnad på kunskapsnivån bland de anställda på de ställen som inspekteras.

– Ibland förstår de inte alls vilka kraven är och utbildningsnivån när det gäller hygien kan vara låg. Det finns de som inte förstår att de måste tvätta händerna efter toalettbesök och det är trist att behöva berätta om det.

40-årige Bengt blev utsatt för ett bedrägeri när han skulle sälja sin bil. Trots en detaljerad polisanmälan hävdar han att det inte hänt någonting.

– Polisen tar inte detta på allvar, säger han.

Bengt hade ett toppjobb, stort hus och en lycklig familj. Hans ekonomi skulle dock under 2009 och 2010 slås i spillror. För att klara sina utgifter var han tvungen att sälja flera saker, bland annat sin bil.

– Jag bestämde mig för att sälja den. Jag var väldigt låg och ville bli av med bilen så fort som möjligt. Så jag surfade ut på nätet och hittade en kille som både köpte och sålde precis sådana här bilar.

– Vi bestämde att han skulle ta den på kommission och att jag skulle få pengarna, ett sexsiffrigt belopp, när den var såld. Så skrev vi i kontraktet.

Men Bengt fick aldrig några pengar. Den 32-åriga försäljaren körde istället upp till Stockholm och sålde bilen till Svensk fordonsbelåning AB.

Bengt behöll kontakten med 32-åringen under en period efter att de först träffats och de skrev nya kontrakt.

– Varje gång lovade han att jag skulle få mina pengar. Först alltihop och senare lite i taget.

Men det hände fortfarande ingenting. Bengt såg aldrig någonsin röken av några pengar. Till slut återstod bara att polisanmäla. Då började nästa stora prövning.

– Jag skickade in anmälan under våren 2010 men det hände ingenting trots att jag hade allt på papper. Jag hade alla kontrakt, mannens adress och personuppgifter och alla hans skulder hos Kronofogden.

Han är mycket besviken på rättsväsendet och tycker inte att de har gjort någonting för att hjälpa honom.

– Jag förstår att de prioriterar grövre brott men här har de ju fått facit av mig.

Den 32-åriga bilförsäljaren har en lång brottskarriär bakom sig. Han förekommer i beslastningsregistret på 30 olika punkter. Han är dömd för bedrägeri och grovt bedrägeri vid sex tillfällen. Vidare är han dömd för flera andra förseelser. Han har dessutom vid ett flertal tillfällen blivit stämd och figurerat i olika tvistemål.

Några korta fängelsestraff, någon skyddstillsyn och dryga penningböter har emellertid inte avskräckt 32-åringen från att fortsätta på sin inslagna väg.

Vi ska använda det till sådant vi tycker är angeläget och som har fått stå tillbaka under åren som vi kämpade med ett underskott, säger Mattias Brattström, kanslichef på medicinska fakulteten på Lunds universitet.

År 2006 fick Medicins-ka fakulteten ett stort budgetunderskott. Först i fjor vände resultatet uppåt igen. Men då vände det med besked.

Av överskottet på 102 miljoner kronor satsas 36 miljoner kronor i ett stimulanspaket. Pengarna går bland annat till jämställdhetsarbete, grundutbildningen och ökade möjligheter för lärare att delta i undervisning utomlands genom lärarutbyten.

Dock är satsningen om 26 miljoner kronor på doktoranderna den utan tvekan största. Om den blir verklighet vill säga. För detta krävs godkännande från fakultetsstyrelsen och det beslutet fattas inte förrän den 29 mars.

Mattias Brattström och dekanus Bo Ahrén har arbetat gemensamt med förslaget. Mattias Brattström vill inte spekulera i om det kommer att godkännas.

– Det måste först föreläggas styrelsen. Men Bo Ahrén har varit med och arbetat fram det och han är ordförande i styrelsen.

Blir förslaget verklighet kommer 26 miljoner kronor att läggas på att anställa doktorander från andra året i forskarutbildningen. I dag anställs de inte förrän tredje året.

– Det är en väsentlig kvalitetsförbättring för forskarutbildningen. Det ger en större trygghet vid till exempel föräldraledighet och sjukdom, säger Mattias Brattström.

Doktorandernas situation har ju uppmärksammats mycket i medi erna , är det ett skäl till att ni gör detta?

– Absolut. Inte just att det varit uppmärksammat i medierna men att vi har en ambition att gå vidare och erbjuda doktoranderna bättre förutsättningar. Men det har tagit tid att utreda vad det kostar och vilka konsekvenser det kan få.

Ulrikke Voss, ordförande i Medicinska doktorandkåren, vågar inte jubla riktigt än.

Sydsvenskan har tidigare berättat att församlingarna S:t Hans, Stora Råby och Östra Torn vill gå samman. I går skulle stiftsstyrelsen fatta det avgörande beslutet, istället bestämde de sig för att återremittera frågan och ta upp det igen på nästa sammanträde, den 24 mars.

– Då fattas det definitiva beslutet, det går inte att skjuta upp det mer. Tidsfristen går ut om församlingarna nu ska gå ihop nästa år, säger Daniel Bramsell.

En omedelbar konsekvens av ett samgående är personaländringar. Tre kyrkoherdetjänster blir en. Tre arbetslag blir ett. Tre kyrkoråd blir ett.

S:t Hans, Stora Råby och Östra Torn har tröttnat på långbänken inom Lunds kyrkliga samfällighet. De vill gå i bräschen och gå ihop från och med den 1 januari 2012. Nya namnet kan bli Lunds östra stadsförsamling.

Samtliga nio församlingar i Lunds samfällighet har sedan lång tid diskuterat samgående. Bakgrunden är den tuffare ekonomin och medlemstapp. Man är överens om att det går att göra stora samordningsvinster på en sammanslagning. Frågan är bara hur det ska ske – och när.

Stiftsstyrelsen har tidigare ställt sig försiktigt positiv, trenden med samgåenden är densamma i hela landet, men de har också framhållit att de helst hade sett en helhetslösning för alla församlingar samtidigt.

Vilka församlingar som ska slås ihop har också varit en svår och infekterad fråga. Det har diskuterats i många år utan att man har kunnat enas.

Gemensamma initiativtagare är kulturförvaltningen och näringslivskontoret. Till skillnad från en inkubator, som kan ses som ett slags företagskuvös, ska innovatorn fungera som en tankekuvös.

– Vi vill länka den till existerande inkubatorer och innovationsmiljöer och arrangera mötesplatser mellan kultur, näringsliv och universitet, sägerLunds nya kulturchef Torsten Schenlaer.

Hans förhoppning är att den nya verksamheten ska dra igång i månadsskiftet mars – april. En person kommer att anställas på halvtid för att jobba enbart med kulturinnovatorn och en annan tjänst förläggs till 30 procent på projektet.

Kommer det här att råda bot på ”tråk-Lund”?

– Det är ju faktiskt Sydsvenskan som myntat det begreppet, det är inte något vi sitter och funderar över på dagarna. Min förhoppning är att kulturinnovatorn ska bli oundgänglig för att öppna dörrar mellan kulturen, näringslivet och universitetet.